Dag 87 Min relation till Alice Coopers låt Poison

27 Feb

Idag hörde jag låten Poison med Alice Cooper i radion och varje gång jag hör den låten kommer jag att tänka på min barndom och när jag hörde låten för första gången. Jag gick i årskurs 6 och hade en ett år äldre tjejkompis som gillade hans musik väldigt mycket. Jag led och fick ångest när min tjejkompis satte på låten och hon frågade mig- ”Tycker du att den här låten är bra? jag älskar den” Jag vågade inte säga att jag inte får lyssna på sån musik ”satanistmusik” som min mamma hade sagt. Så jag svarade- Nej, jag brukar inte lyssna på sån här musik kan du byta låt?” Jag hade ångest och fick hjärtklappning för att kompisen inte bytte låt jag hann lyssna kanske en minut innan ångesten blev så stor att jag var tvungen att gå ut ur rummet och låsa in mig på toaletten för att andas och få luft. Jag var kallsvettig och bad till Gud om förlåtelse för att jag hade lyssnat lite på låten och att jag inte hade vågat säga varför jag inte ville lyssna på den.

När jag gick hem hade jag fortfarande ångest, enorma skuld och skam känslor jag kände att jag hade syndat och gjort någonting fruktansvärt jag var helt övertygad att jag inte skulle bli förlåten av Gud, min mamma eller dom andra församlingsmedlemmarna om dom fick reda på detta och framförallt var jag ledsen och kände dödsångest för att jag hade svikit Gud att han inte skulle förlåta mig någonsin och jag var helt övertygad att jag skulle dö i Harmageddon. Hela kvällen och natten grät jag och bad till Gud om förlåtelse att jag aldrig skulle göra om det, att jag ångrade mig, jag skulle förbättra mig och att jag aldrig skulle lyssna på sån musik igen och att nästa gång skulle jag vara ärlig och säga varför jag inte ville eller fick göra vissa saker.

Den här typen av ångest har suttit kvar större delen av mitt liv det har varit handikappande i vissa perioder. Sen flera år tillbaka kan jag lyssna på Poison utan att få ångest.

Jag gick ur Jehovas vittnen när jag var 18år jag var född och uppvuxen i det och jag var även döpt. Det var obeskrivligt tufft att gå ur, alla mina vänner och alla jag kände var kvar där. Jag hade inte en enda vän alla vände sig om när jag gick förbi på gatan, jag var som levande död för personer som stått mig nära. Världen var nu öppen för mig och jag var livrädd, mitt dåliga samvete och skuldkänslorna höll på att suga musten ur mig, men jag kämpade på och här är jag idag. Det här med just Poison var ett av många många minnen jag har.

Hälsa handlar om så mycket mer än bara det kroppsliga, det handlar också om det psykiska och det handlar om att hitta en balans och inre ro. Jag har jobbat länge med att hitta balansen och jag har fått någorlunda  inre ro även om jag då och då blir påmind av saker som hänt. Det handlar om att leva i nuet, inte fokusera bakåt utan rikta blicken framåt och aldrig ge upp hoppet. Balans är någonting man måste jobba med dagligen oavsett om det handlar om att stå på ett ben, balansera på en balansbräda, vikt, kost, träning, arbete, familj eller att hitta balansen i sitt fysiska och psykiska mående 🙂

 

 

 

Dag.87 Ons 27/2-2013

Startvikt:85kg (121203)

Vikt:71kg (-14kg)

Mat:Frukost Smörgås med avocado, skinka, sallad, ägg, naturell yoghurt+bär, 350kcal, Mellanmål Nutrilett bar 216kcal, Lunch Fläskfilé med klyftpotatis och salsasås, sallad, yoghurtdressing 450kcal, Mellanmål Proteindryck 187kcal, Middag Fiskgratäng, sallad 335kcal. Totalt:1538kcal

Träning:15min Cykling, 45min Styrketräning

Annonser

3 svar to “Dag 87 Min relation till Alice Coopers låt Poison”

  1. fjarilslatt mars 1, 2013 den 05:16 #

    Jag saknar nog den inre balansen känner jag el inte saknar den helt men vill ha mer av den, hur hittar man den?

    • Livsvågen mars 2, 2013 den 17:13 #

      Med t.ex mindfulness och meditation, andnings- och avslappningsövningar, lära sig jobba med sina tankar och tankemönster och lära sig acceptera både dom negativa och positiva tankarna och känslorna om sig själv och andra. Tankar är just tankar och dom behöver inte vara sanna, försöka bli mindre dömande mot sig själv och känna att man duger precis som man är och även kunna förlåta. En viktig del är att fästa uppmärksamheten i nuet, det som har varit kan vi inte ändra på och framtiden ligger långt fram så försöka att inte oroa sig eller planera för mycket för det som kommer det kommer, bättre att försöka leva i nuet för det som händer just nu är där vi är det är idag vi lever 🙂

Trackbacks/Pingbacks

  1. Dag 95 Det jag saknar mest av allt | Livsvågen - mars 8, 2013

    […] skrev ju för en tid sedan ett inlägg om ett barndomsminne jag får varje gång jag lyssnar på låten Poison med Alice Cooper. Jag skrev även att jag gick […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: