Dag 95 Det jag saknar mest av allt

7 Mar

Jag skrev för en tid sedan ett inlägg om ett barndomsminne jag får varje gång jag lyssnar på låten Poison med Alice Cooper. Jag skrev även att jag gick ur Jehovas vittnen när jag var 18 år gammal om ångest osv.

Det är första gången jag skrivit om min tid inom Jehovas vittnen. För det har ju alltid varit ”farligt” att prata om sina problem, känslor, familjen m.m med andra människor än Jehovas vittnen. Hade man problem skulle man prata om dom inom familjen eller t.ex en äldste inom församlingen. Skolkurator, Psykolog, Lärare och även personer och släktingar som inte var med inom Jehovas vittnen var det absolut förbjudet att prata med om familjen, problem, jobbiga saker osv. Jag har pratat med några få vänner och en Psykolog i vuxen ålder, men aldrig skrivit om det. Det tog tio år innan jag ville, vågade berätta ens för vänner pga. att det var ”farligt” första åren hade jag inga vänner bara ytliga bekanta inga nära vänner. Varken vänner eller Psykologen förstod riktigt vad jag pratade om så det brukade sluta med att vi pratade om annat istället.

När jag lämnade Jehovas vittnen lämnade alla mina vänner mig, men dom viktigaste personerna i mitt liv som lämnade mig var mina morföräldrar. Mina morföräldrar var dom som stod mig närmast dom var som föräldrar för mig så det var ett tufft och svårt beslut jag gjorde. För ett litet tag sedan fick jag ett samtal från en person som sa att min morfar fått hjärtattack. Det kändes jättekonstigt  för jag har ju varit som levande död för dom och jag har lärt mig att leva utan mina morföräldrar, men jag har ändå vetat att dom lever långt borta härifrån så jag har  kunnat glädjas åt att dom lever och är lyckliga på sitt sätt.

Jag blev ledsen när jag fick samtalet och lite tankar jag fick var att på nåt sätt blir döden mer verklig den dagen mina morföräldrar dör på ”riktigt” och det som är det sorgliga i det hela är att jag aldrig fick ett ordentligt avslut när jag valde att gå ur Jehovas vittnen och sen när döden blir på ”riktigt” får jag inte ens gå på begravningen för att få ett ordentligt avslut. Det jag saknar mest av allt är mina morföräldrar det har varit mycket känslor inblandade och en stor sorg. Den dagen jag får beskedet får jag helt enkelt tända ljus och ha egen liten begravning, minnesstund här hemma.

Det var bara lite av mina kvällstankar annars har allting varit bra skulle åkt till Ikea idag, men glömde ta måtten på en vägg där jag ska ha en garderob så det får bli Ikea i helgen istället 🙂 Mat och träning fungerar jättebra och jag har jättemycket energi 🙂

 

 

 

Dag.95 7/3-2013

Startvikt:85kg (121203)

Vikt:69,6kg (-15,4kg)

Mat:Frukost Havregrynsgröt, rivet äpple mjölk, smörgås med kalkon 350kcal, Mellanmål Nutrilett smoothie 210kcal, Lunch Renskavsgryta med potatismos, sallad 410kcal, Mellanmål Proteindryck 187kcal, Middag Pastasallad med tonfisk, clementine 385kcal. Totalt:1542kcal

Träning:20min Cykling, 50min Styrketräning

Annonser

8 svar to “Dag 95 Det jag saknar mest av allt”

  1. lindajsson mars 8, 2013 den 08:26 #

    Jag kan bara föreställa mig de känslot du känner nu. Förstår att de är blandade. Varm kram till dig.
    För övrigt ska du också veta att du inspirerar! Du är grym.

    • Livsvågen mars 8, 2013 den 19:44 #

      Tack! och kul om jag kan inspirera 🙂 Kram

  2. Sara mars 8, 2013 den 13:20 #

    Poison med Alice Cooper får mig att tänka på en massa gamla minne, bara bra minnen. Fortsätt blogga.

    • Livsvågen mars 8, 2013 den 19:43 #

      Jag gillar Alice Cooper numera och tycker Poison är riktigt bra 🙂 Det som har varit har varit så nu är det bara ett minne och det som är bra är att minnet i sig skapar inte stark ångest längre som det gjorde för några år sen.

  3. MariaK mars 8, 2013 den 23:06 #

    Utan att gå in på detaljer, så vill jag bara säga att jag förstår dina känslor beträffande din familj. Jag har av olika skäl ingen kontakt alls med min ”barndomsfamilj” eller övrig släkt. Bara mina barn och min mans släkt. Tragiskt, men så ser det ut och det var väldigt jobbigt när min mamma gick bort för snart sex år sedan, trots att vi inte hade haft någon kontakt på flera år. Familj betyder mycket, men ibland så finns det skäl till att bryta för att man ska kunna gå vidare i livet och må bra. Kram! Maria

    • Livsvågen mars 9, 2013 den 14:17 #

      Sorgligt förstår att du haft en tung period. Och så är det ibland måste man bryta för att kunna gå vidare 🙂 Sköt om dig! Kram

  4. SusanLotus mars 11, 2013 den 03:58 #

    Jag förstår dig precis. Från att ha haft ett jättestort umgänge försvinner de ur ens liv över en natt… Slutar hälsa och allt det där. Jag har också varit där. Vi är starka som klarat oss ändå. Som aldrig kan kompromissa med det vi innerst inne tror på. Nämligen att kärleken inte har med krav och ritualer att göra.

    Kram Sussie

    • Livsvågen mars 13, 2013 den 00:17 #

      Då vet du exakt hur jag tänker och känner 🙂

      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: