Dag 98 Powerwalk och busvisslingar

10 Mar

Vaknade pigg och utvilad idag nästan för pigg. Hur man nu kan vara för pigg? Jag vet inte vad det är känns att jag har hur mycket energi som helst och det får man väl vara glad för 🙂 Så jag passade på att utnyttja den energin jag hade så på med kläderna och ut på en härlig Powerwalk i en timme. Sen blev det lite hemmaträning för att till slut avsluta med städning av lägenheten haha.

En sak som jag har märkt på sista tiden är att folk behandlar, tilltalar en annorlunda när man har gått ner i vikt konstigt. En annan sak som jag har märkt av är att killar vänder sig om oftare, ger komplimanger och kommer fram till en, visst säger jag tack fast jag tycker det är tråkigt att det ska vara så mycket fokus på utseendet och att man får uppmärksamhet bara för att man gått ner i vikt jag är ju fortfarande samma person som jag var för 16kg sedan.

Jaja, har inga problem med att ta emot komplimanger eller att tacka för komplimangerna för den delen och dom killarna har ju ingen aning om hur jag sett ut innan så det är ju inte deras fel att jag tycker och tänker som jag gör. Busvisslingar eller rop på gatan tycker jag inte om och då tackar jag inte då kan dom få ropa på någon annan istället. Visst kom det fram killar när jag vägde 16kg mer, men då var dom iaf i min ålder nu kommer killar som är mellan 20-25år shit jag skulle nästan kunna vara deras mamma haha.

När jag vägde 16kg mer trodde min lillebror att jag var gravid och en läkare trodde det också så jag fick förklara att det bara blivit för mycket chips, godis, pizza och sånt och för lite motion. Har du blivit behandlad annorlunda när du gått upp eller ner i vikt?

En sak som är lite kul är när folk ska gissa vad man jobbar med. Oftast gissar folk Polis haha och vissa tror sig till och med känna igen mig. Besökte Polisstationen för ett tag sedan och då kom det fram en Polis till mig och började prata med mig som om jag vore hans kollega- ”Åh, vad kul att se dig, hur gå det för dig? Trivs du (nämnde en annan polisstation)? osv. Sen fortsätter han att prata och jag säger- ”Vi känner nog inte varandra och jag jobbar inte där, jag är inte ens Polis jag är här som privatperson”. Han såg ganska fövånad ut och sa- ”Men, du är så lik en jag var ju helt säker på att det var hon” Haha jag skulle nog hållit tyst och fortsatt prata 😉 det var lite roligt, vem vet det kanske finns en dubbelgångare någonstans. Vad brukar folk gissa att du jobbar med?

 

 

 

 

Dag.98 Sön 10/3-2013

Startvikt:85kg (121203)

Vikt:69kg (-16kg)

Mat:Frukost Havregrynsgröt med rivet äpple, mjölk, smörgås med ägg och kaviar 360kcal, Mellanmål Nutrilett bar 216kcal, Lunch Fisk, broccoli- och blomkålsmos, sås, sallad 350kcal, Mellanmål Nutrilett smoothie 210kcal, Middag Biffstroganoff med ris och grönsaker 390kcal, Kiwi och Clementine 60kcal, Totalt:1586kcal

Träning:60min Powerwalk, 20min Hemmaträning

Annonser

4 svar to “Dag 98 Powerwalk och busvisslingar”

  1. SusanLotus mars 11, 2013 den 03:52 #

    Jo man blir verkligen annorlunda behandlad bara för att gått upp i vikt.

    Jag har varit 60 kg smalare en gång och vill inte tillbaka till den vikten.
    Tänk jag tyckte att jag var tjock då! Men i omgivningens ögon var jag lyckad
    och lycklig. Idag mår jag bättre i mig själv men det vill man inte se. Man ser
    en person som måste vara en deppig stackare eller rent av dum i huvudet.

    Undantag finns såklart. De som ser MIG som den jag faktiskt är. Men ofta är
    man osynlig. Tyvärr. Eller så fokuserar de på ens vikt och inget annat.

    Kombinationen av att vara överviktig och dessutom stark och modig nog att tex simma
    eller träna ändå kan bli för mycket för många människor. Därför att de helt enkelt inte
    trivs med sig själva och knappt själva vågar gå till exempelvis gym eller simhall.
    Då stör det dom att jag törs. Det kan vara bra att tänka på för alla som blir sårade av
    den attityd och de blickar de möts av. Mår man bra har man helt enkelt inget behov av
    att försöka såra eller trycka ner andra människor.

    Idag vill jag gå ner i vikt av hälsoskäl. För att orka mer, vara smidigare och lättare
    kunna röra mig och göra det jag vill. Inte för att vara lyckad i andras ögon.
    Och det känns skönt. Men det hindrar verkligen inte att jag blir otroligt förbannad
    över att överviktiga idag är den enda gruppen människor som det är okej att mobba
    och förlöjliga.

    En människa som verkligen mår bra vill att andra också ska må bra.
    Delad glädje är verkligen dubbel glädje,

    Kul att du får positiv feedback för den du är och jag hoppas att du njuter av det. 😉
    Men kom alltid ihåg att det är ditt eget välbefinnande som är det viktiga, inte vad andra
    tycker om dig.

    Kram och ha en bra dag!
    Sussie

    • Livsvågen mars 13, 2013 den 00:35 #

      Bra att du är stark i dig själv! och skönt att du har folk omkring dig som ser dig för den du är. Håller med dig kombinationen av att vara överviktig, stark och modig kan vara svårt för folk att förstå. Absolut man ska gå ner i vikt för sin egen skull aldrig för någon annans. Jag skulle aldrig i livet gå ner i vikt för någon annans skull, lika lite som jag skulle klä mig på ett visst sätt för någon annas skull, prata och bete mig på ett visst sätt för någon annans skull. Jag är jag och jag trivs med mig själv, jag gör det här min egen skull för att få bättre hälsa, mer ork, bättre kondition, minska risker för sjukdomar osv 🙂 Det kommer gå jättebra för dig du har den rätta inställningen 🙂 Jag tror på dig och önskar dig all lycka till! Kram

  2. Maria mars 12, 2013 den 22:43 #

    Ja, jag känner absolut igen mig i att folk behandlar en annorlunda beroende på vad man väger. Ju mer man väger desto sämre blir man behandlad. Så fort man går ner i vikt så får man plötsligt ”ett värde” i andras ögon även fast man är som du skriver, samma person som när man vägde mer. I andras ögon är man tydligen inte det.
    Något annat som jag har märkt flera gånger när jag har gått upp och ner i vikt, är att folk gärna ”hejar på” när man är i början av sin viktnedgång, men ”tystnar” när man fortsätter mot sitt mål och är nära att lyckas. Då verkar de inte gilla det… Det tycker jag är märkligt och löjligt!
    Beträffande jobb så har jag aldrig varit i en sits där folk har gissat på min yrkesroll, även om mina söner skapade en ”sims-karaktär” till mig för ett par år sedan. Den karaktären arbetade som MILITÄR. 🙂 Undra om de tycker att deras mamma är en smula sträng? 😉

    • Livsvågen mars 13, 2013 den 00:08 #

      Jo, det där känner jag igen att folk gärna stöttar, hejar på en i börjar och när dom märker att man faktiskt tänker lyckas och komma i mål så blir dom så där tysta. Har varit med om det förr när jag haft andra mål så har dom så kallade ”vännerna” (som jag skrivit om tidigare) varit glada i början, men så fort dom märkte att det gick bättre och bättre för mig och att jag faktiskt beslutat mig och ska nå mitt mål. Då vände dom, blev negativa och jag började få kommentarer som- ”Du kommer inte lyckas, det är omöjligt, du kommer ge upp snart, ingen idé att fortsätta” osv. Energitjuvar var dom och inga riktiga vänner. Men jag fixade mina dåvarande mål ändå och var så stolt över mig själv 😉 Haha militär den var bra 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: